Om exakt tre månader och en dag är jag 18 år gammal. Då ska jag skaffa ett hemköpskort och försöka få lite ordning på livet på riktigt. Ser det mer som slutet på en jobbig period i mitt liv än början på resten av mitt liv. 

Då ska jag tatuera in "words" i nacken vare sig jag får det i present av mina föräldrar eller inte. För att det är det enda som någonsin faktiskt har varit viktigt för mig på riktigt. Ord. (förutom mina nära och kära såklart) För att det är det enda jag antagligen inte skulle kunna leva utan. (även här förutom mina nära och kära såklart) Och jag behöver ha orden med mig, var jag än är, hela tiden. Tror det är det som är den felande länken i mitt liv just nu, ordens frånvaro. Jag kan ha glömt bort dem längs vägen, är osäker, men jag behöver ha tillbaka dem. Bli påmind om att man aldrig kan tappa dem på riktigt.
För orden sitter inte i pennan, de sitter i den som håller i pennan.
Och jag behöver påminna mig själv om det, hela tiden, jag behöver veta att jag alltid har dem med mig. För om jag bara kommer ihåg det, så löser sig allt det där andra alltid på något vis. Därför mamma (eftersom du frågade), vill jag tatuera in "words" i nacken.

Sen ska jag sluta drömma tror jag. Sluta med allt som får mig att må dåligt. Däribland att drömma. Sluta ha förhoppningar för man blir bara besviken. Börja leva i nuet och sluta låtsas att jag inte bryr mig om något. 
Mest av allt ska jag börja känna igen. Ta tag i det där som jag aldrig har erkännt för någon annan än min svarta anteckningsbok. Det är dags nu. 

Men jag behöver nog de där tre månaderna och den där dagen för att förbereda mig.
För det kommer inte att bli lätt. Men det kommer att vara värt det.


"She's stuck in her daydream, been this way since eighteen."

Om exakt tre månader och en dag är jag 18 år. Då ska jag sluta drömma. Och börja leva istället.