Började packa det allra sista och fick hjärtklappning. Panik. Tog på mig de glittriga conversen och gick ut i vårsolen, behövde bara andas lite. Gick i cirka fem minuter innan jag satte mig och storgrät på en gunga.

Jag började inte gråta för att jag tror att jag har begått ett misstag som tog det här beslutet, började gråta för att jag vet att det är rätt beslut, och för att jag inte vill att det ska vara det. Kramade alldeles för många viktiga människor efter en alkoliserad natt på dansgolvet igår. Hejdå. Kramade Sanna imorse efter att hon varit här och hämtat sin skjorta. Hejdå. Vet inte hur jag ska klara av att krama Vanja om några timmar när hon hjälpt mig packa färdigt. (hejdå) Skakar och gråter för jag vet inte hur man lever utan de som påmint dig om hur man gör.

Och rent allmänt tycker jag mest att det här är skitjobbigt.