Kan inte sova. Väckarklockan ringer om 4 timmar. Ikväll har det varit en alldeles för stor spindel i min lägenhet och har jag tur bidrar dess brutala död till ett bättre höstväder. Känner för att gråta och låsa in mig i lägenheten mest hela tiden. En lägenhet som kanske inte ens är min lägenhet lagom tills jag inte längre är tonåring. Välkommen till vuxenvärlden och sådär. Känns lite som en spark i ansiktet och hela biten. 

Kan inte sova. Börjar jobba om 5,5 timmar och istället för en välbehövd sömn funderar jag på om man verkligen kan sakna människor, eller snarare om människor verkligen kan sakna mig. Som i böckerna. Om någon någonstans konstant tänker att de behöver just mig. Att sakna materiella ting och jag tror inte riktigt livet fungerar som i min bokhylla. Jag lever fortfarande i den där boken som aldrig tog slut i väntan på en uppföljare och vill bara att någon ska hålla om mig som om de förstår. Men tror inte heller att någon någonsin förstår på samma sätt som i min bokhylla och det känns återigen lite som en spark i ansiktet och hela biten.

Kan inte sova. Jag vet inte om jag tror på framtiden för den räcker oftast inte till och verkligheten känns medelmåttig när meningarna bland svartvita sidor berättar så mycket mer än det de faktiskt säger. Lite som jag. Tänker mig att jag är lite som en tom canvas och planerar därför tatuering två och tre. Vill fylla det vita tomrummet med text, mönster, färger och berätta någonting som inte finns än. Men jag kan inte uppfinna saker och allting blir bara fel och idag svarade jag på frågan "hur går det med skrivandet?" med att vi inte pratar om det, för det gör vi ju inte. För man pratar inte om det som inte existerar och det faktum att mitt icke-existerande blivit en verklighet känns även det lite som en spark i ansiktet och hela biten.

Kan inte sova och tänker mig att det ändå inte spelar någon roll när det mest känns som att livet stjäl små bitar av mig som jag aldrig kommer få tillbaka. Och tänker mig att det inte heller spelar någon roll när jag i hemlighet lever på dessa stölder och fyller ut tomrummet med artificiella världar om riktig kärlek, lojalitet och vampyrer.

Ska jag vara ärlig, så känns hela grejen mest som en spark i ansiktet och hela biten.