Vet inte riktigt hur jag ska beskriva det. Men jag längtar till tiden då jag inte behöver tänka på skolarbete utan istället är helt slut vid halv elva efter jobb och går och lägger mig medan det fortfarande är mörkt ute för att jag ska upp och jobba dagen efter. Längtar efter tiden då jag ska betala räkningar och planera min ekonomi på riktigt. Längtar efter tiden då jag verkligen kan kalla mig för vuxen.

 

Min definition av "vuxen" har alltid varit "man är vuxen när man är självförsörjande". Om saker och ting går enligt planerna kommer jag alltså per definition vara vuxen om några månader. Säger alltid att jag inte vet om jag är redo för det riktigt än, men när fredagarna kommer och det är dags att gå till jobbet känner jag enbart eufori inombords för jo, jag är nog visst redo för det. Tog på mig att jobba två timmar extra imorgon och ett extra pass på söndag när chefen frågade idag. För kände att ja, det inte bara har jag tid med utan det vill jag till och med. 

 

40 dagar till studenten och det är längesen jag längtade efter någonting så mycket som jag nu längtar efter det där alla kallar vuxenvärlden, livet. Det enda som saknas är den där tatueringen på armen.