Fuck this shit.
Fuck everything för det finns
ingenting och 
det blir fan inte bättre.

Det blir inte bättre!

Tänk på kyrkogården, två timmar, jag frös nästan fast på stenen men du sa allt jag behövde höra.
Allt jag fortfarande måste komma ihåg.
Jag släpper inte taget om min rubiks kub. Kramar den hårdade och hårdare och mina knogar är vita nu, den har alltid ingett någon slags säkerhet. Kramar den bara lite hårdare men det spelar ingen roll för om jag inte har musik och jag inte har ord, vem i hela jävla helvete är jag då!?

När man förlorat två av de absolut största delarna av sig själv,
då blir det fan inte bättre.