Vet inte var jag ska ta vägen.
Min pappa sa detta i telefonen idag: Lina jag blir ju förtvivlad, jag vet inte vad jag ska göra!

Och jag får så dåligt samvete, förlåt! Jag vill inte att ni (mamma och pappa) ska vara förtvivlade och oroliga. Jag vill berätta vad som är fel, jag vill tala om för er vad ni ska göra. Men jag vet inte. Jag vet inte jag vet inte och det gör mig så ledsen. Förlåt, jag skulle berätta för er om jag kunde! Men när jag inte ens vet vad som är fel, då går det ju inte att berätta det för någon annan.