När jag var på hemköp idag så kände jag mig lite som hemma i Norrland. Min generella åsikt/fördom om Stockholmare är att de är väldigt trevliga filurer, men om man inte känner varandra, då känner man inte varandra. Man sätter sig inte bredvid någon random dude och pratar på bussen (tack och lov!) man berättar inte för mycket om sig själv (för mycket kan då vara typ om man ska uppge sin adress och inte kan den och så lägger man till "har nyss flyttat hemifrån så det är därför" don't do it, waaaaaay out of line..trust me, I've been there.), tror ni fattar vad jag menar. 

Men idag, ja idag, då kände jag mig nästan som hemma i Norrland där det har hänt mig att någon sätter sig bredvid på bussen och börjar prata om allt och inget för när jag stod i kassan där på Hemköp så säger kassörskan "du vet att det är extrapris på juicen om du har ett Hemköpskort va?" Jag svarar lite obekvämt och innebords irriterat (för man får ju inte skaffa något jävla hemköpskort förrän man är 18!) att nej, jag har inget hemköpskort. Och då, det är då det händer. Hon bakom mig i kön säger "du kan få använda mitt kort" och ler :) 

Visst visst, hon fick poäng för mina grejer osv. men ändå. Det trodde jag inte om dessa Stockholmare som jag själv håller på att bli en i mängden av. Och det där leendet gjorde min dag lite om jag ska vara ärlig faktiskt :)