Under hela filmen kunde jag inte sluta tänka på det hemska faktumet att människor faktiskt dör av cancer hela tiden. Och cancer är ju en av de två sjukdomarna som jag verkligen är rädd för (den andra är AIDS)

Den här filmen berörde mig så extremt mycket, jag satt verkligen och grät hela filmen (för den påminde mig även om min egen familj. Inte p.g.a. sjudomen eller något sånt. Snarare för att det var tre barn. Den äldsta var tjej, den mellersta var kille och den yngsta var tjej. Det fick mig bara att tänka på hur extremt mycket min värld skulle gå sönder om det varit min verklighet) Imorse när jag satt och läste lite bloggar så hittade jag ett inlägg av en tjej som handlade om en 18-årig pojke som har dött i cancer i augusti i år. Han hann inte ta studenten.

Ännu en gång fick jag ångest och började gråta. Så jag bestämde mig för att jag inte vill att världen ska vara såhär. Människor ska inte behöva dö av en sjukdom och vi ska inte behöva vara rädda för att någon som vi älskar ska få den. Så jag skänkte lite pengar till barncancerfonden nyss, visst, ett litet bidrag kanske inte förändrar världen. Men det är verkligen en bra början!

Om du också känner att världen inte borde få se ut såhär så tycker jag att du också ska hjälpa till med ett litet bidrag. En krona är början på en miljon.

Ingen ska behöva berövas livet bara för att vi inte vet hur man gör. Än. 
Vart fjärde barn som drabbas av cancer överlever inte och det är inte okej.