Ifrån den här platsen kan jag nå hela världen. Det var något sånt de sa i "tusen gånger starkare" Vid närmare eftertanke så stämmer det. Precis från den här platsen där jag sitter nu kan man nå hela världen. Går man nerför trappan utanför dörren, ut på stockholmsvägen och sen tar man andra avfarten till höger, följer vägen och väljer den mittersta vägen när den delar sig och sen sätter sig på tåget. Då kan man ta sig in till Sveriges huvudstad. Och det tar bara ca 26 minuter från att man har gått ut genom dörren. Sen kan man fortsätta med tunnelbanan och sen byta till en buss. Sen är man helt plötslig på internationell mark, sen kan man sätta sig på ett flygplan och hamna var som helst. 

Från den här platsen kan man nå hela världen. Det handlar bara om att veta hur man ska gå. 

Det känns så ironiskt allting just nu. Som om jag är alldeles för glad för att det ska vara okej, rättvist. Men jag är fortfarande glad, missuppfatta inte detta meningslösa inlägg nu. 

Vi har tittat på en miljöfilm på naturkunskapen. Jag fick ångest och drog ut mobilladdaren ur vägguttaget. Inte för att det kommer att rädda världen. Helt ärligt känns det lite som att inget kommer att rädda världen, för det känns inte som att någon vill rädda världen. Jag och Felicia kom fram till att om man vill se Amazonas medan det fortfarande är en regnskog är det dags att börja röra på sig nu. Det är dags att resa runt jorden, besöka alla de där platserna som man kan nå från precis den här soffan. Men vad skulle det hjälpa? Ingenting. 

Jag förstår inte riktigt, varför är endel människor lyckliga? Varför kan de stackars barnen i Afrika fortfarande skratta trots att deras nära och kära dör av aids och trots att de varken har mat eller vatten? Hur kommer det sig att en ungdom som sitter på bussen och pratar med någon av sina föräldrar i sin iPhone kan klämma ur sig något som "jag hatar mitt liv, du fattar ju ingenting. Jag får aldrig göra någonting! Det är så jävla synd om mig! Men det fattar du ju inte heller!" Hur kan det vara logiskt? Hur kan det på något litet vis vara logiskt? 

Själv satt jag där på bussen, några säten bakom det där ologiska och svepte halsduken närmare kroppen och tittade ut genom fönstret och tänkte att från precis den här platsen kan jag nå hela världen. Men hela världen kan även nå mig. Från de fattigaste hemmen i Afrika kan man nå hela världen, men vet de om det? Eller har de bara valt att ignorera det faktumet och istället valt att vara glada för det lilla de har? Medan jag sitter här och tycker synd om mig själv för att jag råkade spräcka displayen på min mobil. 

Var är logiken?