Vet inte hur det brukar stå, men jag tror ni fattar rubriken ändå ;) 

Min rygg samarbetar inte. Inte alls. Nu ligger den inte fel dock. Det är ju i alla fall bra. Men om jag ligger helt vanligt på rygg så klarar jag en minut, högst sen är smärtan olidlig. Och om jag lutar mig bakåt nu, mot soffan liksom. Samma sak som om jag lägger mig ner. En minut, högst! 

Är det normalt?

Alltså, jag kan ju luta mig mot ryggstödet på soffan. Men då måste jag verkligen sitta helt rakt. Nittio jävla grader. Hur bekvämt är det på en skala ett till tio? Var det någon som sa minus 30? Rätt! 

Alltså jag fattar verkligen inte vad jag har gjort. (Antagligen för att jag inte har gjort NÅGONTING fel, ingenting!) 

Men aja, nu ska jag i alla fall gå och lägga mig. På mage, nej förresten. Det funkar inte heller. Det gör också ont i ryggen, inte outhärdligt. Men smärta är väl tänkt som typ kroppens signal till hjärnan att något är fel? Eller något sånt? Biologi var aldrig min grej. Sidan blir det alltså. Fast jag brukar ju ligga på sidan när jag vaknar så det betyder väl att det är så jag brukar sova ändå. Ja, sidan blir det alltså. Första, andra, tredje. Såld!