Anna har beget sig hemåt, mamma har kommit hem från dansen. 

Den här kvällen har nog läkt det där såret som har funnits i mig rätt länge nu. Som jag inte ens tror att någon egentligen känner till. Brukar vara rätt bra på att dölja saker som jag inte orkar prata om. Det har väl blivit min grej. "Lina, den glada men ändå pessimistiska tjejen" Men en kväll med Anna var uppenbarligen bra för min mentala hälsa. 

Vi tittade på två filmer, drack cola, åt glass, choklad, vindruvor och mandariner. Anna dansade i mitt vardagsrum till dålig musik och jag skrattade. Så som det borde vara. I missed you buddy.


Det var lite mörkt dock..




"Knäpp! Det sträcker!"


Lika hett som vanligt ;) Haha.