Alltså är det inte lite deprimerande att bo i en liten håla som Sveg "ibland" eller??

Man läser massa bloggar, chattar med kompisar från Stockholm och hänger på facebook och inser att ikväll ska alla festa eller mysa med "älsklingen" eller bara mysa. Själv sitter man här och funderar på vad man ska göra, ska jag kolla på let's dance? Eller skiter vi i det och tar en film istället? Och kvällens svåra beslut, Solsidan på 4:an eller National Treasure på 5:an? (och när man har koll på exakt vad som går på tv, vilken dag, vilken tid, vilken kanal, då har det fan gått för långt)

Man blir ju som sagt lite deprimerad, det finns verkligen ingenting att göra i Sveg. Visst, jag har egentligen ingenting emot att kolla på film, eller på tv för den delen. Men när det är det man gör varje dag, varje helg, varje kväll, hela tiden. Ja, då börjar man ju undra om man faktiskt har något liv?

Och det där jävla brevet som vägrar komma. Lovet har snart gått, och jag sitter uppe och väntar på posten varje dag, (vilket också känns lite patetiskt nu när jag tänker på det) men det kommer inte. Becca vet att hon kom in, Linda vet att hon kom in. Men mitt brev kommer inte, ska man ta det som att "Sorry bruden, men du har ingen chans så vi vill inte slösa pengar och skicka ett brev till dej"?

Det skulle verkligen vara skönt om det kom nu, och ännu skönare om jag kom in. En ny skola, som jag faktiskt vill gå på, en ny stad, en ny vardag, nya människor, en ny miljö, en ny Lina.

Jag är trött på att bo här nu, det är för litet. Det finns inget att göra. Och man blir bara less när man läser allt man kan göra på andra ställen. Ge mej något större nu tack. Jag är redo. Bring it on!