Nu är jag hemma, kom till Sverige igår kväll exakt 23,10 landade planet. Sen sov jag och mamma på sky city och sen åkte vi hem idag, pappa kom och mötte oss i Tönnebro på motorcykeln.

Jag sa ju att jag skulle börja gråta på arlanda, så fort jag insåg att "this is it, this is goodbye" så kom dom, tårarna. Jag började storgråta, och jag grät ända tills vi kom till hotellrummet, och sen började jag gråta igen när jag skulle sova.

Chansen att jag får träffa Jennifer (som jag och Elin bodde med) igen är ganska stor då de har stuga rätt nära oss, Storhogna, men chansen att jag någonsin i mitt liv får träffa Julia, Maria och Frida igen är inte speciellt stor. Jag tror seriöst att jag ska börja pendla till Stockholm på helgerna, tror ni att min ekonomi klarar det?

Det känns tomt, de är borta, tre underbara veckor med helt underbara personer nu kanske jag aldrig får se dem igen.. nu kommer jag att börja gråta igen,. när som helst.

Men det känns samtidigt sjukt skönt att vara hemma, ni vet vad man säger:
Borta bra men hemma bäst.

Jag har spelat gitarr, sjungit, lyssnat på musik, ätit ordentlig mat, först världens hotellfrukost, lunch i Bollnäs och sen taco när man kom hem och sen blir det mammas hembakade bröd innan jag lägger mej, min mage kommer få spel ;) (Y)

Men jag har aldrig saknat någon så mycket som jag saknar Julia, Maria, Jennifer och Frida just nu.

Sommaren 2009, min och Elins sommar, föralltid! <333333