För att försöka ta mig ur den här konstiga känslan har jag laddat upp med en komediserie - ska bara ta en dusch först.
Imorgon börjar jag jobba också. Och så var det här sommarlovet slut.. typ.

Det här med att blogga går ju sådär just nu alltså.. 

Har i alla fall packat idag för imorgon åker jag och pappa till Norge på motorcykelsemester med två av pappas kompisar (säger man "kompisar" om vuxna människor? Låter så fel i mitt huvud..) Så då lär det ju inte bli så mycket bloggning heller. Men jag kan försöka slänga in någon mobilblogg.. lär ju kosta massa pengar så det blir inte fem om dagen liksom ;) 

Jag försökte få till en bra egobild. Det gick inte.. 

Så det blir en sån där. Jag och mitt älskade sidenpåslakan - denna nyförälskelse alltså.

Ni kan ju checka in cutie me i bakgrunden också!:


(förlåt för den dåliga bilden men jag var ju tvungen att balansera datorn samtidigt..)

Handla mat till min arbetande storasyster!

Sen anlände Vanjas buss och mina fina vänner kunde posa tillsammans vid vattnet :)


Sen tog vi Vaxholmsbåten in till Stockholm :)




Emelie och Vanja :)


Sen kom vi fram och posade lite mer vid vattnet - i motljus dessutom.


Och så njöt vi lite av solen


Och så njöt vi lite mer av solen.




Bakom mig ser ni båten vi åkte med också :) - sen kan vi ju ignorera de fina molnen..


Middag i Kungshallen :)


Och sen gick vi ju på Harry Potter :D


Och jag var ju faktiskt också där ;)

Som ni kanske förstår dras jag inte så mycket till sånna här bilder:


Fast om någon har tänkt bjuda mig på en resa till ett sånt ställe så är jag inte negativ inför det heller ;) 

Har även gått och förälskat mig i This is war med 30 seconds to Mars. 

Ja jag är som ni förstår av det här inlägget ganska ointressant och osammanhängande den här veckan. Och tydligen ska jag lära mig saker om att kommunicera med min omgivning idag/imorgon (beror på hur man ser det) och det känns inte som om det var det jag ville läsa i mitt horoskop just nu. (kunde det inte typ ha stått "idag kommer du att finna kärleken." eller något sånt istället liksom?) Men men, man får väl vara nöjd med det man får antar jag. 

Nu ska jag nog relativt snart försöka sova i alla fall, men det är liksom för varmt och min säng är för stor och tom och mina kuddar fyller inte sin funktion med att ta upp halva sängen lika bra som de brukar och jag känner att jag bara vill skrika "jag blir aldrig nöjd!" och det passar ju rätt bra då "Nöjd" med Veronica Maggio är the soundtrack of my week. Och jag önskar att jag kunde ta leenden på ett bättre sätt och inte behöva bli puttad ut från ett stup för att ta ett litet steg framåt och jag vill alldeles för mycket saker ikväll så jag tror jag ska sluta förvirra er nu. 

Världens sämsta inlägg men jag tänkte använda detta som min ursäkt till min dåliga uppdatering den här veckan. Harry Potter har snart premiär och jag mår "lite" dåligt över detta på ett bra sätt och släcker lamporna och låser in mig i min lilla lägenhet och kategoriserar om mina favoritmarkerade dikter på haket.com och för att snabbt hoppa över massa kapitel och komma till ursäkten då - om jag skulle försöka uppdatera normalt skulle alla inlägg bli som det här. Handla om absolut ingenting och allting samtidigt som jag egentligen sitter och tänker "vänta jag måste bara skriva ner något viktigt" 

Ja, jag tror ni fattar.

Sista boken kom och strecklästes världen över och sen var vi så tomma allihopa. Ihåliga och som om något saknades. 
".. men... vad ska jag göra nu då ...." 

Men vi vägrade släppa taget, lite som när någon ramlar över relingen på en båt och man precis hinner få tag i denna någons panikslagna hand. Lite så var det. Hela världen kastade sig mot relingen och släppte inte taget för allt i världen.
"filmerna är ju fortfarande kvar" 

På onsdag har den där filmen som vi inte riktigt vill erkänna existerar biopremiär. Den sista. Slutet. Och jag menar inte bara slutet på en filmserie som är så mycket större än just en filmserie utan det känns verkligen som slutet på allt. Slutet på mig. 

Visst, filmerna kommer aldrig att kunna bli lika bra som böckerna för ingen magi i världen skulle med rörliga bilder kunna visa oss den magin som fanns i Joanne Kathleen Rowlings fingrar den sekunden hon skrev den där första meningen i boken som skulle komma att leda till något så stort. 
"Lily Evans stormed into the Hogwarts library that was deserted with the exception of Madam Pince and an excited 16 year old." och visst stormade vi alla in i det där biblioteket tillsammans med henne. Upplevde doften av gamla böcker som har stått lite för länge i sin hylla och visst såg vi alla den där 16 åringen. 
Redan i den sekunden stod det klart för oss att vi aldrig riktigt skulle kunna släppa taget.

Filmerna finns snart inte kvar på samma sätt längre även om de kommer att stå i våra bokhyllor och vara stammgäster i våra dvdspelare föralltid. Dödsrelikssymbolen tatueras in på våra kroppar och förevigas och ingen kommer någonsin att glömma hur bra Daniel Radcliffe faktiskt passade i rollen som allas vår älskade Harry James Potter. 

På onsdag kommer jag och mina vänner precis som så otroligt många andra att sitta i en biosalong med brutalt blandade känslor för att det börjar bli dags att inse att vi faktiskt måste släppa taget någon gång och låta det här mästerverket glida ur våra händer tillsammans med den där stackars personen på andra sidan relingen och precis så kommer det att kännas, brutalt. Vi kommer att gråta, skratta, gå sönder, vara lyckliga, applådera, ramla i bitar och vilja försvinna totalt.

Näe jag hade liksom tänkt lägga mig och läsa på altanen hela dagen..