And I'll let you keep what you stole, if you promise just to take a little more.

Kan inte sova. Väckarklockan ringer om 4 timmar. Ikväll har det varit en alldeles för stor spindel i min lägenhet och har jag tur bidrar dess brutala död till ett bättre höstväder. Känner för att gråta och låsa in mig i lägenheten mest hela tiden. En lägenhet som kanske inte ens är min lägenhet lagom tills jag inte längre är tonåring. Välkommen till vuxenvärlden och sådär. Känns lite som en spark i ansiktet och hela biten. 

Kan inte sova. Börjar jobba om 5,5 timmar och istället för en välbehövd sömn funderar jag på om man verkligen kan sakna människor, eller snarare om människor verkligen kan sakna mig. Som i böckerna. Om någon någonstans konstant tänker att de behöver just mig. Att sakna materiella ting och jag tror inte riktigt livet fungerar som i min bokhylla. Jag lever fortfarande i den där boken som aldrig tog slut i väntan på en uppföljare och vill bara att någon ska hålla om mig som om de förstår. Men tror inte heller att någon någonsin förstår på samma sätt som i min bokhylla och det känns återigen lite som en spark i ansiktet och hela biten.

Kan inte sova. Jag vet inte om jag tror på framtiden för den räcker oftast inte till och verkligheten känns medelmåttig när meningarna bland svartvita sidor berättar så mycket mer än det de faktiskt säger. Lite som jag. Tänker mig att jag är lite som en tom canvas och planerar därför tatuering två och tre. Vill fylla det vita tomrummet med text, mönster, färger och berätta någonting som inte finns än. Men jag kan inte uppfinna saker och allting blir bara fel och idag svarade jag på frågan "hur går det med skrivandet?" med att vi inte pratar om det, för det gör vi ju inte. För man pratar inte om det som inte existerar och det faktum att mitt icke-existerande blivit en verklighet känns även det lite som en spark i ansiktet och hela biten.

Kan inte sova och tänker mig att det ändå inte spelar någon roll när det mest känns som att livet stjäl små bitar av mig som jag aldrig kommer få tillbaka. Och tänker mig att det inte heller spelar någon roll när jag i hemlighet lever på dessa stölder och fyller ut tomrummet med artificiella världar om riktig kärlek, lojalitet och vampyrer.

Ska jag vara ärlig, så känns hela grejen mest som en spark i ansiktet och hela biten.

Vilket sociala liv?

Har spenderat min lördagkväll i soffan, med yodatofflor, halstabletter och Fast and Furious. Känner att mitt sociala liv mår jättebra och sådär. Imorgon ska jag storstäda, sen ska jag jobba måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag och lördag. Återigen. Känner att mitt sociala liv mår jättebra och sådär.

 

Alldeles för tidigt på morgonen/sent på kvällen

Tycker inte riktigt det är okej att det fortfarande är natt när jag går till jobbet och sådär. 

 

The Bone Season

Läste precis ut boken jag började läsa igår (The Bone Season av Samantha Shannon) och känner just nu mest såhär.

 
En av de absolut bästa böckerna jag någonsin läst (den är helt klart med på min topp tre), och vet inte riktigt var jag ska ta vägen nu. Har liksom, sovit, ätit, andats, levt den där boken de senaste 48 timmarna. Så ja.. går väl och lägger mig eller någonting. 

Ledig!

Idag är jag ledig och unnar mig därför att spendera hela dagen ungefär såhär:




Life.


Sova, äta, trött, jobba, läsa, trött, jobba, trött, jobba, läsa, äta, sova.
(shuffle and repeat)

 

Handledare here I come!

Då kör vi då. Dags att utbilda sig till handledare på McDonalds! :)

 

Verkar som att jag gör någonting rätt på jobbet.

Idag när jag var påväg hem från jobbet blev jag tillsagd att gå in på kontoret och prata med Alex, jag var säker på att jag skulle skriva på mitt nya kontrakt då min provanställning har gått ut nu (vilket jag också gjorde) men när jag kommer in på kontoret så står Alex och Karin där med detta och ett presentkort i Täby centrum på 500kr. Skämtar inte ens om jag säger att jag hoppade av lycka. Sånt här händer aldrig mig och jag är så himla glad! Unnade mig godis för 60 spänn på vägen hem från jobbet. :)

 

Ett bra dygn <3

Det senaste dygnet har varit så konstigt och bra. Har varit med Vanja för första gången på jag vet inte hur länge och vi har varit så förvirrade. På ett fint sätt. Älskar hur vi klockan nio på kvällen går till donken för att vi vill ha nuggets, hur vi klockan 1 på natten börjar möblera om hela min bokhylla, hur vi kan skratta så vi gråter för att Vanja dansar med ett gosedjur i min lägenhet, hur vi inte har en aning om vad det är för veckodag, hur vi går i cirklar kring Akademibokhandeln innan vi spenderar två timmar där inne, hur ingen av oss kan formulera en grammatisk korrekt mening ibland och hur lättsamt det alltid är när vi umgås. 

En bild från våran väldigt traditionella frukost imorse: