Satt och tänkte på det här med att resa. Googlade runt på massa ställen jag vill åka till, platser jag vill se. (när jag säger googlar menar jag alltså egentligen söker hotell och flyg och räknar ut vad det skulle kosta och är halvt på väg överallt samtidigt) Det känns lite som att livet är för kort och då känns det dessutom som att mitt liv knappt har börjat än. Jag är liksom bara 19 år gammal. Men om sådär 87 dagar är det ju dags att bli kastad ut i det där alla andra kallar verkligheten och faktiskt svara på "vad ska du göra efter gymnasiet då?" på riktigt. Jag har en plan, typ, den är ju inte som Sickan skulle säga "Tajmad och klar in i minsta detalj" men det finns någon slags plan i alla fall. Men när jag satt här och tänkte på det där med att resa så känns det liksom som om jag vill resa resa resa resa resa resa innan min plan. (även om det ingår en viss resa i min plan - hej hej jag vill flytta till London)

Jag började som sagt googla runt för att det kändes som att jag inte har varit någonstans. Sen kom jag fram till att jag faktiskt har varit utomlands ganska många gånger. Jag har rest ganska många gånger. Det beror ju såklart lite på vem man jämför med, men jag inbillar mig i alla fall att jag har rest ganska mycket för att bara vara 19 år gammal. Så nu har jag en mindre inre kris för jag vill resa, se världen, men jag vill flytta till London så mycket att det gör ont att tänka på det. Men är det kanske värt att skjuta på det där med London något år (planen är i dagsläget att sikta på att flytta dit i augusti 2014) och resa före? Eller är det värt att flytta till London först för man kan ju alltid resa sen, och om man ska "se världen" innan man uppfyller en annan dröm man har, blir man någonsin klar då? Världen är ju trots allt rätt stor. 

Det här sitter i alla fall jag och funderar såhär på kvällskvisten. Livet och sådär ni vet.