Har inte skrivit något på länge. För jag har inte kunnat (vågat) formulera mig. Har varit rädd för vad det skulle kunna leda till - vad är så skört att det bryts om du säger dess namn - men jag har lovat mig själv att jag ska stå på mig, ta för mig mer. Våga förtjäna något. Så nu skriver jag någonting. 

Jag kommer inte ihåg sist jag mådde såhär bra. Har under en längre tid ritat en smiley på varje dag i min kalender, för att hålla lite koll på om jag mår bra eller inte - för att i slutändan veta om jag måste förändra mitt liv eller inte. Och det är längesen jag ritade en smiley som inte hade kunnat dansa på rosor. Och det skrämmer mig, men en varm famn sa att när jag känner mig blottad eller osäker så ska jag känna mig trygg i den famnen, för att jag är för bra för att vara nere. Och jag lever lite på de orden (tillsammans med det faktum att jag precis klarade ut eldtemplet i Zelda helt själv och fick en puss i nacken som grattis) för de tände eld på någonting inuti mig som jag hade förträngt. 

Jag vet inte hur jag ska formulera mig för ingenting jag skriver kan göra någonting rättvisa. 
Så jag skriver bara såhär så länge för det är det enda jag vet: 

för första gången på väldigt länge mår jag riktigt bra.