Kom precis hem och trots att jag gråtit ca 4 gånger idag måste jag säga att det här har varit en av de bästa dagarna i hela mitt liv.

 

Vad har jag gjort som varit så speciellt idag då? Egentligen ingenting. 

 

Haft på mig bästa tröjan som jag stulit av pappa. Ätit lunch ensam på McDonalds på T-centralen. Suttit och stirrat på ankommande/avgående skylten på t-centralen i 30 minuter och sedan nästan klivit på ett tåg mot Göteborg men istället bestämt mig för att åka till Nynäshamn. Spenderat flera timmar på ett berg med utsikt över hamnen och Gotlandsbåtarna där jag fridfullt suttit och läst, ätit nötter, skrivit, druckit päron mer och stirrat på fiskmåsar. Diskuterat den fina utsikten och arkitektur på kyrkor med en främling med en fin röd keps, han önskade mig sedan en "trevlig afton" vilket jag tyckte kändes fint. Promenerat bland träd, fina bänkar och mystiskt invuxna villor i timmar. Suttit i parker och studerat hur löven rör sig i takt med vinden. (konstaterade att de nog inte dansar som alla säger, utan snarare försöker fly) Gått så långt ut man kan komma på bryggan vid hamnen och ätit upp nötterna jag hade kvar i väskan medan jag lyckligt tittat på svanarna som simmade omkring där Gotlandsbåtarna legat bara några timmar tidigare. Sen tog jag pendeltåget tillbaka till verkligheten och nu har jag precis kommit tillbaka till min lägenhet. 

 

Som sagt, en av de bästa dagarna i mitt liv, på riktigt. Pratade i telefonen med pappa också och när jag berättade att jag satt på ett berg och åt nötter frågade han med vem och jag svarade "med mig själv" och jag känner precis som Felicia sa en gång "being alone isn't sad, it's underestimated".