Jag läser mitt horoskop varje dag. Jag slarvar aldrig. Jag går nästan aldrig och lägger mig före 12. Så jag har gjort det till en vana (det är nästan som en tvångstanke nu för tiden faktiskt) att läsa mitt horoskop innan jag lägger mig. För att veta vad morgondagen har att komma med liksom. Och sen när mitt horoskop nästan alltid passar in blir jag lika chockad, men egentligen är det nog inte horoskopet som passar in, det är nog jag som anpassar mitt liv efter horoskopet. 

Nu har jag även börjar läsa veckans horoskop för alla andra. Inte bara mitt eget som jag brukar. Så att jag vet vad jag ska förvänta mig från andra människor. Typ. Sen att jag aldrig kommer ihåg vad det står eller vilket som var vilket var ju en annan femma. Jag kan bara inte låta bli.

Undra om detta kan klassas som en tvångstanke? För jag mår ju allvarligt lite psykiskt dåligt om jag missar att läsa mitt horoskop. 


Bara för att jag är alldeles för trött och det här inlägget är alldeles för meningslöst så kan jag även dela med mig av två av mina andra "tvångssyndrom"

Innan jag kan gå och lägga mig gör jag det här:
Kollar i duschen, släcker lampan ovanför handfatet (är den inte igång startar jag den innan jag kollar i duschen), känner på ytterdörren (klickar den inte på rätt sätt måste jag börja om inne i duschen) kollar bakom badrumsdörren som alltid står öppen. Sätter handen på fönstret bredvid ytterdörren, kollar under sängen. Tittar bakom soffan och sen i hörnet där jag har alla städgrejer. Känner så att kylskåpet och frysen är stängda. Sen kan jag sova. Detta är inte för att jag tror att det är någon här eller något sånt. För det tror jag inte. Men jag har försökt att sova utan att göra det här. Det går inte. Tro mig.

Innan jag häller i något drickbart i ett glas måste jag lukta i det. Jag har ingen aning om varför, det är inte så att jag försöker komma fram till om det är rent eller så. Jag måste bara lukta i det. Så ni kan ju tänka er hur jobbigt det egentligen känns när man är på restaurang och får glaset när det redan är fyllt. Jag kan ju dock leva med det. Men jobbigt känns det.

Och det där är bara två. Antagligen de två som jag verkligen måste göra. De andra smågrejerna som jag gör kan jag ju låta bli om jag måste. Och om jag skulle skriva ut allt skulle ni tro att jag var galen. Så jag låter bli ;) 


Kan ju passa på att tipsa om en riktigt bra film där Leonardo DiCaprio spelar en man med tvångssyndrom.




God natt.