Jag måste förövrigt sluta skriva sånna här inlägg, ska försöka. 

Men nu tänker jag relocate-a till sängen. Jag kan tänka lika mycket där som jag kan grubbla över allt sittandes här. Och det är ju inte precis så att facebook håller mig kvar i soffan. Dels för att jag har det på mobilen nu mera och trådlöst internet här, men mest för att jag bara vill vara ensam. Fast egentligen inte. Jag vet vad jag behöver egentligen. En sån där kväll med "den där personen som jag försöker att inte sakna" där man bara kan kolla på film utan att prata. Eller som vi gjorde en gång, jag låg på golvet och läste, "den där personen" låg i sin säng och läste, där låg vi i 4 timmar. Utan att säga ett ord. Det är väl egentligen det jag behöver. Kravlöst sällskap. Tystnad utan ensamhet. Ja. Men jag tror nog jag får vara nöjd med sömn just nu.


This was supposed to be the easy part.
But breaking down is what I found hard.