Det är inte logiskt.

Hur kan musikvärlden veta mina innersta hemligheter? Mina känslor?

Jag orkar inte tänka just nu och låter spotify listor göra jobbet åt mig. Det funkar sådär.

Sitter här och funderar på om jag någonsin kommer kunna prata italienska? Bara sådär ändå. 
Stirrar i taket och undrar om det går att se stjärnorna genom det? 

Jag orkar inte drömma om något just nu och ger mig själv tillåtelsen att bryta ihop istället. Det är lättare så. Jag tar det där i morgon liksom. 

Men vad är det egentligen för mening? Vi kommer aldrig att sitta på någon veranda i solskenet bredvid en gråhårig man och dricka te. Och vi kommer aldrig att komma till Italien, även om alla vägar tydligen ska leda dit. Jag har då inte hamnat där än i alla fall.

Jag orkar inte känna efter just nu och låter istället mänskligheten tala om för mig hur jag mår.