När det slår en som en slap in the face..

När ma vaknar och inser att fan klockan är alldeles för mycket nu. Man vänder sig om i sängen och försöker på en hundradels sekund komma fram till om det är värt det. Om man ska gå upp och stressa till skolan, eller om man bara ska dra täcket över huvudet och somna om. Somna djupare. Börja drömma igen. Även om man vet att man kommer att få betala ett högt pris för den där drömmen senare. Men det är ju värt det just då.

När man kommer hem och inser att man faktiskt är ensam nu. Att man faktiskt bor ensam.. det slår rätt hårt. 

Sticker till Uppsala för lite sällskap på söndag. Sällskap som är närmare släkt än vänskap. Lite familj skulle sitta fint nu liksom. Man känner sig inte riktigt lika ensam då. Även om man inte känner sig ensam alls egentligen. Identitetskris.

Kommentarer

Got something on your heart?

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback