No more running away

Insåg precis att jag ville prata med någon, gråta mot någon. Få ut all den här skiten, som precis bara blev lite värre (lite gjorde stor skillnad.)

Men jag insåg även att jag verkligen inte har någon att gråta mot för sekunden. Så jag vände mig mot min gamla kära vän, orden. Jag har inte kunnat skriva på väldigt länge, men nu på senare tid så kommer det av sig själv. Och jag blir mer nöjd än vanligt. Fast det är väl som min kära syster yster sa: "Du ska ju bli författare, då måste man bli lite ärrad" (något sånt) Hon hade nog rätt, som vanligt. Det blir bättre när du faktiskt vet vad du skriver om. Antar jag. 

Ser verkligen fram emot att umgås med Vanja och Emelie imorgon. Det ska bli riktigt roligt och det behöver jag verkligen nu. 

Jag är stark och jag ska ställa mig upp igen. Det är det jag har börjat med nu. Genom att släppa ut allting som ligger och skaver i dikter. Jag som inte ens brukar skriva dikter. They probably make no sense at all, om du inte känner mig. Men de hjälper, det är huvudsaken. Tänker inte lägga ut någon här dock, lägger ut dem på en annan sida. Som jag inte heller tänker skriva här. För det är för privat. Och det orkar jag inte just nu. 


Nu jobbar jag mig sakta mot imorgon. :)

Kommentarer
Postat av: Bengt-Åke

TACK!!!!

2010-10-03 @ 00:09:14

Got something on your heart?

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback